hard to accept the fact, you're gone forever
allting går i vågor, de är inte alltid lätt att vara positiv ska jag säga. idag åkte vi till kusten, åkte samma väg som vi åkt så många gånger till mamma när hon låg i uddevalla. de kändes nästan konstigt att åka förbi där, på nått sätt. tror inte jag insett och accepterat att hon faktiskt har lämnat oss, även fast hon fortfarande finns hos oss. frågan är om jag någonsin kommer göra de.. egentligen behöver jag inte de, för hon finns alltid hos oss!
torsdagen innan mamma gick bort, alltså den 11 sep, var vi som vanligt och hälsade på mamma. denna dagen var de bara jag och pappa, thomas jobbade. vi var där rätt länge, iof brukade vi vara de men i vanliga fall vilade mamma vi rätt mycket när vi var där, men denna dagen var hon så pigg, för att vara hon lixom! hon skämtade som förr, och hon 'styrketränade' lite i sängen, haha! mamma ville såå gärna träffa totti en sista gång, de var ju hennes barnbarn! vad hon brydde sig och tyckte om den lille hunden! och hon som aldrig ens gillat hundar? sedan fick hon även träffa honom på lördag, som tur var. men denna torsdagen, var så underbar på nått sätt i all sorg. de var så underbart att se piggheten och glädjen i mamma. ett minne som kommer vara med mig länge..
and it's true that you've reached a better place
still i'd give the world to see your face
and be right here next to you
but it's like you're gone too soon
now the hardest thing to do is say good bye.
när allting är som de är, blir de lätt så att man tänker mycket, väldigt mycket. och jag har insett hur mycket kärleken faktiskt betyder för en. inte kanske just de att man måste ha pojkvän och flera vänner. men bara kärleken till någon. för mig är de såklart till min mamma och min pappa och resten av familjen. och sedan såklart till mina helt underbara vänner och såklart till världens finaste andreas.. det är säkert ganska självklart. men sen kommer ju såklart hästarna och hundarna! dessa underbara djur, de är konstigt hur mycket dem faktiskt betyder för en! och för någon som inte rider själv eller är intresserad av djur, då är de ingen ide du ens försöker förstå hur underbara dem faktiskt är!
torsdagen innan mamma gick bort, alltså den 11 sep, var vi som vanligt och hälsade på mamma. denna dagen var de bara jag och pappa, thomas jobbade. vi var där rätt länge, iof brukade vi vara de men i vanliga fall vilade mamma vi rätt mycket när vi var där, men denna dagen var hon så pigg, för att vara hon lixom! hon skämtade som förr, och hon 'styrketränade' lite i sängen, haha! mamma ville såå gärna träffa totti en sista gång, de var ju hennes barnbarn! vad hon brydde sig och tyckte om den lille hunden! och hon som aldrig ens gillat hundar? sedan fick hon även träffa honom på lördag, som tur var. men denna torsdagen, var så underbar på nått sätt i all sorg. de var så underbart att se piggheten och glädjen i mamma. ett minne som kommer vara med mig länge..
and it's true that you've reached a better place
still i'd give the world to see your face
and be right here next to you
but it's like you're gone too soon
now the hardest thing to do is say good bye.
när allting är som de är, blir de lätt så att man tänker mycket, väldigt mycket. och jag har insett hur mycket kärleken faktiskt betyder för en. inte kanske just de att man måste ha pojkvän och flera vänner. men bara kärleken till någon. för mig är de såklart till min mamma och min pappa och resten av familjen. och sedan såklart till mina helt underbara vänner och såklart till världens finaste andreas.. det är säkert ganska självklart. men sen kommer ju såklart hästarna och hundarna! dessa underbara djur, de är konstigt hur mycket dem faktiskt betyder för en! och för någon som inte rider själv eller är intresserad av djur, då är de ingen ide du ens försöker förstå hur underbara dem faktiskt är!
Kommentarer
Trackback
